Höfum við ráð á vinnu?.

Já - púkarnir á fjósbitanum eru margir og vissulega er erfitt fyrir ríkisstjórnina að kveða fólin niður en það verður hún að gera til að standa undir nafni. Ríkistjórnin hefur nokkra sagnfræðinga innanborðs, en sem betur fer ekki marga hagfræðinga. Skipstjórinn ætti að biðja þá, þ.e. sagnfræðingana, að skoða hvernig Svíar komust efnahagslega sterkust þjóða frá heimskreppunni 1929-1932. Wigforss kenningin segir einfaldlega betra að ríkisjóður framleiði eldspítur sem seljast og veiti atvinnu, en að fylgja kapítalískum óreiðukenningum sem ævinlega fara með lífskilyrði þjóða á ystu nöf með jöfnu millibili.Farið nú að stjórna vitrænt gæskurnar, forðist Sturlunga og burtu með svartnættið, uppþot, niðurrif og nornaveiðar á saklausu bankafólki. Wigforss var fjármálaráðherra svía 1925-1926, 1932-1936, og 1936-1949. Hann var ekki hagfræðingur, en dósent í norrænum fræðum við Háskólan í Lundi. Ég var svo heppin að hlýða á tveggja tíma fyrirlestur Wigforss í Malmö 1963 á stofnfundi Nordisk sosialdemokratisk ungdom. Ekki leyndi sér aðdáun Tage Erlander og Ole Palme á þessum mikla fræðimanni í kynningarorðum þeirra til ungafólksins á þessum ágæta fundi.

Yfirlit um Wigforss  fræði á sænsku.

 

Wigforss teorier.

Ernst Wigforss intog en särställning bland samtida socialdemokrater då han inspirerades av den brittiska idédebatten, såsom gillesocialismen, R. H. Tawney, L.T. Hobhouse, J. A. Hobson. Av amerikaner nämner han själv John Leitch som skrev Man to Man 1920, och som agiterade för socialdemokratisk industriell demokrati. Ett genomgående förhållningssätt hos Wigforss var pragmatism och ett samtida perspektiv, även när han diskuterade ideologiska och historiska frågor. Hans senare skrifter handlade om välfärdsstaten och klasskampen, verk som blev ideologiskt viktiga för den svenska socialdemokratin. Vid sidan av Nils Karleby och Gustav Möller räknas Wigforss till sin samtids stora socialdemokratiska teoretiker.

År 1932 publicerade Wigforss skriften Har vi råd att arbeta, som anger riktlinjerna för den kommande socialdemokratiska ekonomiska politiken. I denna skrift går Wigforss i polemik mot den marxistiska teorin att kapitalismen inte kan lösa en nationell ekonomisk kris. Wigforss menade i stället att staten kunde lösa krisen genom att ge medborgarna arbete i lågkonjunktur, och föra en åtstramningspolitik vid högkonjunktur. Denna skrift räknas ibland som en av 1900-talets viktigaste politiska skrifter, då den inte bara påverkade Gunnar Myrdal vid hans statsbudgetplanering, utan även föregick John Maynard Keynes författande av General Theory (Sysselsättningsproblemet). Herbert Tingsten var emellertid av den uppfattningen, att Wigforss, fastän han var en begåvning och stor politiker, i intellektuellt hänseende främst var en eklektiker som samlade drag från mer självständiga ideologer och ekonomer.

Wigforss höll ett berömt anförande vid 1932 års partikongress, där han angav att partiet hade sin grund i såväl marxism som liberalism, och att båda ideologierna skulle utbytas. Samma år förkastades den traditionella idén om socialisering av produktionsmedlen, mot folkhemstanken med staliga ingripanden i näringslivet, fördelningspolitik och växande offentlig sektor.

Att definiera socialdemokratin och dess förhållande till bl.a. liberalismen i teori och praktik skulle utgöra en huvudfråga för Wigforss under resten av hans liv. I "Om provisoriska utopier" (1958) redogör han respektfullt, påverkad av Karl Popper och Hans Larssons konvergenstanke, för likheter mellan bl.a. den konservative Edmund Burke, liberalen Alexis de Tocqueville och Karl Marx i fråga om synen på samhällsordning och förvandling. "När Burke talar om att ingenting är önskvärt som inte är genomförbart, klingar det ju nästan som de välbekanta raderna hos Marx". I ljuset av människors mångfald, kommer Wigforss fram till slutsatsen att utopier är relativismens motpol, och att då dessa båda är avhängiga varandra kommer det att finnas ett behov av utopier och enighet i och med att värderingarna oundvikligen förskjuts.